Jag är snällast

ibland.
Men idag är jag det.
Jag har precis städat lägenheten.
Så när min mamma kommer hem ifrån jobbet,
sliten och trött sådär efter första dagen,
kommer hon bli glad :)

När jag stod ute och ruskade mattorna tidigare idag
hörde jag en röst bakom mig.
Jag vände mig om och såg att det var en gammal gubbe.
Han stod ute på vägen.
(Ni som vet vart jag bor vet att man måste
gå ner för en trapp för att komma in till mig.)
Han sa någonting om att
"jag var så duktig" och att "jag var en fin flicka"
Jag tänkte inte så mycket på det men när han sedan
började säga "puss på dig. puss och kram" och
"när jag ser dig vill jag bara krama dig"
blev jag lite misstänksam.
Jag ignorerade honom men han stod kvar länge.
Sedan tittade han på vår brevlåda.
"Morelis, Morelus, Moreleus." "Du är så fin."
Jag gav den äckliga gubben inte en blick,
jag lämnade mattorna jag hade kvar ute,
gick in i huset och stängde dörren efter mig.
Sedan gick jag inte ut fören en timme senare.
Usch.

Ni har förresten inte sett min fina vägg.
Så ni får göra det nu.
Jag ska fylla på den, när jag har mer grejer.
Kanske skriva ut några fina bilder.

Lägg märke till det fina brevet som jag har ringat in.


Den 13:e, torsdag. Alltså, imorgon. Mina kompisar har fått likadana.
Egentligen spelar det ingen roll vem som har skickat det,
jag vet ju att det är någon av dem.
Min enda tanke är, hur fan ska jag komma upp innan åtta imorgon?