Kanske allt egentligen

Idag är det min sista sommarlovsdag.
På ett sätt vill jag bara vara hemma,
låta bli att gå till skolan,
och ha sommarlov föralltid.
Medan på ett annat sätt vill jag köra igång igen.
Jag bestämt mig. Att det här året,
ska bli ett kämp-år. Mitt år.
Att jag ska få bra betyg i alla kurser.
Jag ska försöka låta bli att äta onyttiga saker.
Men så mycket som det går.
Och varje dag ska jag stretcha.
För jag ska bli jävligt vig.
Och jag ska umgås mer med mina hedemora-kompisar.
Speciellt med Nathalie. Som jag har känt i 17 år.
Det är för fint för att slösa bort.

Imorse när jag vaknade,
trodde jag att någon hade dött. Minst sagt.
När jag tittade på min mobil hade hur många som helst
skickat sms. Flera gånger till och med.
Ibland när jag sover får jag ångest.
För att jag inte kan svara i telefonen.
Så fort jag får ett sms har jag en tvångskänsla,
att jag måste svara på en gång.
Även fast det inte alls är viktigt.
Jag måste komma på ett sätt.
Så att jag kan svara när jag sover.
Kanske får jag hålla mig vaken på nätterna?